Jag funderar för mycket kanske

Jag går ibland ner mig djupa filosofiska och existentiella grubblerier. Under perioder kan jag ha svårt att tänka på något annat än sådant. Det kan ta upp nästan all min tid under långa skov. Just när det är som intensivast så känns det ofta i och för sig som om jag är någon stor sanning på spåren. Antar att det är så forskare som vunnit Nobelpriset måste ha känt när de varit sin stora upptäckt på spåren. Ja, det kan verkligen vara så intensivt och högst verkligt. Mitt främsta problem har varit att omsätta det jag trott mig vara på spåren i en hållbar teori. Utan en sådan kan man dessvärre faktiskt aldrig veta om man kommit på något av värde över huvud taget. Speciellt om det har hunnit gå lite tid och man inte längre är säker på vad som har hänt och vad man en gång har tänkt. Men dokumentation har aldrig varit min starka sida det ska villigt erkännas. Jag måste skärpa mig på den punkten, det är helt klart. Och jag måste sluta sitta framför datorn och skriva meningslösa blogginlägg innan jag får gula fläcken i båda ögonen söndertrasade eller något ännu värre.